Vi går i väntans tider! Ett litet syskon till Vidar är beräknat att födas i slutet av september. Vi ser verkligen fram emot tillökningen men förstår att vi går en intensiv småbarnsperiod tillmötes. Därför har vi nu beslutat att ta en liten paus från kattuppfödningen.

Eftersom vi inte vet när vi kommer att känna oss redo för en kull igen har vi beslutat att Juno ska få njuta av ett lugnare liv som kastrat. Hon kastrerades idag och det verkar som att hon återhämtar sig bra. Hon är dock inte speciellt nöjd med att få bära tratt för tillfället.

Hemsidan kommer fortsatt att uppdateras vid behov och förhoppningsvis kan vi redovisa lite utställningsresultat om Juno inte protesterar. Vi kommer fortfarande vara aktiva i Nerikes Kattklubb och hoppas att få möta er alla på kommande utställningar.

Redan nu finns planer och visioner för uppfödningen i framtiden... det kommer att bli spännande!

Ja nu var det verkligen på tiden med en uppdatering på hemsidan. Sommaren har kommit och gått och den har varit ganska intensiv för oss med både småbarn och jobb. Dessutom har vi tagit över en sommarstuga i närheten av Askersund, till vilken vi flytt staden så fort vi fått en ledig stund. 

Stugan är från början ett gammalt missionshus och har en massa charmiga drag tycker vi. Den ligger även på rimligt avstånd hemifrån då det tar mindre än en timme att åka dit. Katterna har fått följa med flera gånger och de stortrivs de med som man kan se på hemsidans välkomstbild.

Vad gäller planer för uppfödningen finns det flera olika som vi funderar och spånar på. Vi har ännu inte sett ut någon hane till Juno, men hon har heller inte löpt sedan förra kullen ännu. Just nu ser det inte ut att bli några utställningar för oss, tidigast kommer det att bli på Nerks utställning i januari.

Som vanligt är ni mer än välkomna att kontakta oss om ni har några frågor gällande rasen eller våra katter.

12 veckor har gått och Agaton flyttade i söndags hemifrån. Det är lite tomt här hemma utan den lilla busungen, men vi är säkra på att han får det jättebra hemma hos Catharina. Där får han även två nya kattkompisar så lek kommer han nog inte sakna.

För oss närmar sig Nerks juni-utställning. Den här gången kommer vi dock inte själva ställa ut, utan endast jobba som funktionärer. Vi har ju vår egen lille kille som ska vara med och han kräver ju sitt.

Ronja är en lycklig hemmakatt, men Juno hoppas vi kunna ställa ut snart igen. En resa till Norge står på tur till hösten förhoppningsvis. Vi har ju inte ställt ut något sedan förra sommaren så vi börjar bli riktigt sugna.

Sommaren är äntligen här och katterna njuter ute på balkongen tillsammans med oss. Ska försöka fånga dem på bild när de ligger och lapar sol.

Glad sommar!

Tisdagen den 24 februari kl. 21.47 föddes vår son Vidar på USÖ. Han vägde 3090 g och var 51 cm lång.

Vi fick stanna på BB ända till lördagen och hade god hjälp av mina kära syskon Jennie och Niclas, samt Niclas sambo Camilla vad gäller skötsel av katterna under den tiden. Tusen tack!

Då det är väldigt omvälvande för oss att bli föräldrar kan jag dock konstatera att uppdateringarna kring vår A-kull blivit och säkert även kommer bli lidande. När vi hunnit landa lite mer hoppas jag att jag kan bli bättre.

Vi njuter nu av att vara tre tvåbeningar i familjen, men inser att det tar ett tag att vänja sig vid allt det nya.

Vill även tacka för alla gratulationer!

Så äntligen kommer den efterlängtade uppdateringen om Junos bebisar. Dock blev det bara två små som föddes på morgonen den 19/2. Den första, en lila bebis, var död vid födseln och gick tyvärr inte att återuppliva...vi sörjer den fortfarande.

Nummer två var desto piggare, en liten chokladfärgad tjej som fått namnet Amelia. Hon vägde vid födseln hela 124 g och har sedan dess ökat till 132 g nu ikväll.

Det är inte lätt att vara ensambarn då man inte har några syskon att gosa med, så här håller vi värmen med vetekuddar och varmvattenflaskor. Mycket jobb för matte och husse med andra ord. Juno var en lite osäker mamma till en början, men har nu börjat ta mer och mer egna initiativ. Bl.a. har hon flyttat sin bebis in bakom soffan, vilket hon verkar väldigt nöjd med.

Vi är både lite förvånade och ledsna över att kullen inte var större samt att vi förlorade den lilla lila. Tycker synd om Amelia som får växa upp utan syskon och även synd om Juno som fick en tuff start som mor.

Kommande veckor får vi följa Amelias utveckling noga för att på bästa sätt avgöra vart hon slutligen ska hamna. Säkert kommer vi få ett extra starkt band till den lilla och det blir nog inte helt lätt att släppa henne ifrån oss. Hur det blir får framtiden utvisa...